Det blir inte alltid som man tänkt,

Vagnen jag har nu har fått sig några rejäla smällar. Har inte skrivit om det men Ajax har sprungit iväg med vagnen två gånger. Det bara låser sig för honom så springer han egentligen utan andedning, tror vi. Men det går att köra honom som vanligt efter så han blir inte rädd för den.
När han sprang iväg första gången för några månader sen så sprang han iväg när hon gick brevid, dock satt det Tindra och en kompis i, men dem ramlade ur, Tindra fick en spricka i foten och kompisen fick ett blåmärke på benet, det kunde gått så mycket värre..
 Ajax sprang upp till hagen, dock inte igenom staketet, utan brevid, in i skogen, hem igen där John fick slänga sig över honom och tvinga ner honom på knä för att stanna. För stunden var han rätt panikslagen och skakade men jag körde honom efter det och det var inga problem.
Sen var det någon månad sen som jag skulle köra, skulle spänna bakselen och på en tiondels sekund slog det om och han sprang bara iväg. Hade inte en chans att hålla, höll i tömmarna för det var en lite blåsig dag och jag kände på mig att han var lite stissig. Han sprang iväg ner till grannens paddock, dock hade han tappar vagnen på vägen så stog han nere vid paddocken och betade så fick dem tag på honom. Efter det har jag inte kört då vi inte har rättat till vagen. Har jobbat han från marken, såsom ledarskapövningar, longerat, tömkört.
Varken Linda eller jag har inte helt gett upp Ajax än. Lindas plan är ju att ha en barnponny, vilket känns lite osäkert med tanke på Ajax beteende. Än så länge har det bara kommit fram i körningen, men tänk om det kommer till ridningen? Inte alls roligt att se Tindra sitta på en skenande Ajax och inte ha så mycket att säga till om. Jag själv tycker detta är så otroligt tråkigt, då han är en jättefin ponny, speciellt i körningen. I dressyr. Han är rolig att köra när det blir lite mer fart också, men har inte riktigt kommit igång med det (alltså precision & maraton) så vet inte hur han är helt.
 
Tankarna kring beteende tror jag skulle kunna vara någon slags trots, han är ju trots allt bara 6. Han blir väldigt ställd ibland om man sätter krav och vill inte förstå vad man menar och visar då det genom att springa iväg på framåt (alltså när man sitter i och kör och smacka på honom framåt, otroligt svårt att föklara, lättare näsyan att visa på film) och liksom stressar gäna upp sig, han är en väldigt nervig och känslig häst.Men gör man själv inte någon stor sak av det och låter honom hålla på lite så lugnar han sig snart och förstår att det inte är någon ide. Men när Tindra rider blir en lugn och gör det han ska, ibland klart han kan protestera men han drar inte, snarare tvärt om, han är en riktigt liten latfis i ridningen. Men som sagt, vi har inte gett upp han än!
 
såhär slutade det första gången (i höstas), dock välte vi när vi tränade och han sprang iväg, fastnade och han sprang igenom tråden och över en stenmur.
 
  
Andra gången han sprang iväg.
 
fina lilla häst, nu hoppas vi att detta blir bra.

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0